Potomitan

Site de promotion des cultures et des langues créoles
Annou voyé kreyòl douvan douvan

La haute taille

 (Yonn-dé mo sé moun Périola a, Franswa –MATINIK- rapòté
anlè lahòt-tay, dépi 1940, jik lanné 2008).

 

Arlette CRATER
Rose-Éliane LANDES Rose
Gérard MARIE-LOUISE
Serge RESTOG

 

 

 

 

 

 

 

 

Autoédition (Association Poétique les Griots de la Martinique), 8 €.

La haute taille

 

(Extrait)

Antjétèz: Jòdi-a mwen rivé sanblé zòt pou nou kozé an ti mo asou lahòt-tay ? Lahòt-tay sé kisa ?

Michel CRATER: Lahòt-tay pou mwen sé an dans ansien éti tout lé gran manman, lé gran papa montré nou. Lahòt-tay sé té bagay lé zèsklav.

Sé gran moun avan-an yo té dan lèsklavaj té ni an mèt ki té ka fè dansé. Yo té ka véyé pa ti trou sa sé mèt-la té ka fè, épi dapré sa sé mèt-la té ka fè, yo té ka séré pou yo té fè’y apré.

Si yo té ni an ti libèrté lè yo té rivé lanmézon-yo, yo té ka montré tout sé moun-lan an kartié-a.

Yo pa té ka dansé épi sé mèt-la. Mèt sé té mèt. Èsklav sé té èsklav. Sé bagay yo, yo té kréyé yo menm. Mé pou moun-lan ki té èsklav la, yo ka tann mizik-la, yo ka tann tanbou-a. Sé an bèl bagay, yo té ka véyé yo.

Lè bondié béni yo, yo rivé ni libèrté. Tout moun-lan monté kay-yo. Alè-tala, yo mété yo a fè sa yo té ka wè sé moun-lan té ka fè a.

Alè-tala, lézòt pli jenn té ka imité lé gran paran. Sa ki fè, de génération en génération yo ka dansé Lahòt-tay. Jis aprézan, nou ka éséyé fè sa nou té ka wè lé gran ansien té ka fè.

Sé kon sa nou dékouvè dans-lan à travers lakoutim sé paran-an, pas sa té ka entérésé nou. Papa-mwen épi manman-mwen té enmen dansé. Lé sanmdi soir yo té toujou ka organizé sa, an kartié-nou.

Papa-mwen té toujou ni an ti envité adan an ti swaré Hòt-tay, swa tou pré lanmézon’y, swa tibren pli lwen.

Papa mwen té trè entérésé di lahòt-tay. Délè i té ka mennen manman-mwen épi’y. Mwen rivé ni lokazion, lè sa pa té an koté tro lwen, mwen té ka mandé papa-mwen pou mwen té annou épi’y. Pas papa-mwen té ka siflé lahòt-tay. I té ka chanté. Mwen té enmen tann sa.

An jou, i di mwen. Tibolonm ! Ou ni lékòl ou ka alé dèmen maten. Ou ni sèsi, sila pou fè. An bon jou, i aksepté di mennem mwen épi’y. Lè yo té ka jwé sa, sé Larézinié, mwen ka chonjé kon si sé té jòdi, adan lékòl Larézinié a.

Mwen rivé sòti prèmié fwa épi papa-mwen. Mwen té ni trèz an. Mwen mété mwen a éséyé imité sa papa-mwen té ka fè yè oswè-a. Lè yo vwéyé mwen fè konmision, mwen ka pran ti souflé-mwen. Mwen souflé, mwen ka fè tout kalté. Mwen ka chanté. Mwen ka éséyé fè pa lahòt-tay.

Pa-a, mwen wè sé moun-lan fè a. Lè mwen viré an kay-la, mwen ka montré papa-mwen sa mwen ka éséyé fè a. I ka di, ha! Ti visié! Sanmdi prochen ou kay annou épi mwen. Sa ou ka éséyé fè la, ou kay fè’y douvan sé gran moun-lan. Alors, là, mwen timid.

Lè sanmdi rivé mwen pati épi papa-mwen. Lè bal koumansé, papa-mwen kriyé mwen. Sé ti mézon-an toujou ni an ti finèt an koté. Mwen alé, mwen pran an bonm, mwen monté anlè’y, mwen ka véyé sé moun-lan. Lè papa-mwen kriyé mwen, mwen pété sa. Jiskatan mwen rivé abitué. Nou rivé enmen lahòt-tay. Nou rivé foòmé an ti group dan lé lanné senkantsenk.

Pou nou té fòrmé group-tala, aprézavwè mwen té las alé gadé manniè sé moun-lan ka dansé. Gadé papa-mwen fè ti pa’y avan i pati. Tout sé moun-tala fè menm bagay-la. Papa-yo té ka dansé, manman-yo té ka dansé osi. Sé menm bagay-la. É nou ki di, nou té lé dansé. Nou fou. Kisa ? Nou ka fè ti pa, toupatou. Alè-tala, mwen alé.

Antjétèz:  Ban nou yonn-dé kamo asou koumandè-a. Ki prensip pou dansé Lahòt-tay?

Michel CRATER: Pou dansé lahòt-tay ni an group ka formé de 8 moun. 4 kavalié, kat danm. Mé, ni an koumandman an moun ki ka koumandé: sé mizisien-an. Égal, menm bagay-la i ka koumandé’w pou di’w tou sa pou’w fè, tou sa i di’w la, sé sa pou’w fè.

Nou té ni an akòrdéyonis yo té ka kriyé Antoine avèg-la, Célanie ROSAMOND té chachayè. Alòs nou rivé aprann dansé. Nou fè tou sa nou té pé, mé pou koumansé dansé-a, ou té ni frè Lisien koumandè-a, sé li té konnèt tout bagay-la.

I té ka di nou tou sa pou nou fè a. Pas, premièrement, pou dansé lahòt-tay fodré près ou ka étidié dansé-a, étidié sé paròl-la ka kouté sé paròl-la. Ni an prensip pou tousa yo di’w fè a, pou éséyé fè’y. Si ou pa fè sa yo di’w fè a, ou pé pa dansé lahòt-tay.

Antjétèz: Si mwen ka konprann, tout bagay-la sé koumandè-a? Sé sa koumandè-a di’w fè, pou’w fè? Lè i di’w, lé 8 balansé, ou sav fodré ou balansé. Lè i  di’w Ròd lé men, fodré ròd lé men. Lè i vwéyé’w dansé, pou’w alé dansé.

Michel CRATER: Ou ka palé kréyòl, sé pa ròd lé men, sé ròd men. La, mwen ka ba’w an ti nosion sa koumandè-a ka di épi a ki moman pou’w pati alé dansé, éséyé suiv sa i ka di’w la. Pas dansé-tala ni 5 fidji. 3 contredanses, an lété an lémab adan.

Alò, ou ka koumansé pa dansé premié an avan. Sé an contredanse, fo kontinié, i ni an chenn ki ka vini anlè’y, ni tout bagay mwen kay éséyé kontinié an avan ba’w pou wè si nou ké rivé konprann avan nou dansé pou’w wè sa yo ka di’w la, si sa pé fèt.

boule  boule  boule

La Haute-Taille

Roberte  SERVÉ
Présidente de  l’A.P.G.M.
(Association Poétique les Griots de la Martinique)

Mi, Si, La, Musique.

Outil de la culture; langage, moyen de diffusion de la  pensée, des états d’âme, ou de la vie simple de notre population. Si par le passé, elle fut un moyen de résistance ou de lutte. Aujourd’hui, dans un monde en pleine mutation, elle traduit un ensemble de valeurs de représentations collectives, de comportements qui soudent les hommes dans une formidable communion leur  permettant  de  s’interroger sur le  pays dans son présent et  son devenir.

Aussi, nous voulons souligner l’important travail des membres de l’Association Poétique «Les Griots de Martinique» qui pour leur part, et très modestement, se sont intéressés à l’une de nos danses: La Haute-Taille. Nous leur adressons nos très vifs remerciements.

La   Haute-Taille.

Née dans les habitations du sud  sous l’inspiration des esclaves, la Haute-Taille est une danse à quatre couples qui ne repose pas sur le tambour. Le rythme très régulier peut paraître monotone. Les pas sont amusants et inattendus. Ce sont les hommes qui mènent la danse. Les couples sont très attentifs aux inflexions de voix du chanteur-commandeur. Ils tournoient, virevoltent, en une série de figures qui charment et envoûtent même que le spectateur s’y laisse gagner.

Ces mêmes couples peuvent à tour de rôle s’exprimer en solo au milieu du groupe avec l’accordéon, le tanbou di bas, le tibwa, le siyak en bambou. L’instrument le plus important est la voix du chanteur-commandeur qui dirige les évolutions par des injonctions coulées dans la musique.

En choisissant de choyer celle-ci, la Haute-Taille, nous tentons de  féconder le bien imperceptible que nous accomplissons.

Nous y semons des mérites qui germeront secrètement et fleuriront en récompenses dans les champs d’un monde meilleur.

 

 Viré monté